Håller på att uppdatera familjens datorer till W11 och alla saknar på ett eller annat sätt fullt stöd för operativsystemet - bland annat har alla föråldrade processorer. Känns lite löjligt att köpa nya datorer för 30 000 kr när det bevisligen finns fungerande workarounds och då jag som privatperson inte har företagskrav på hög säkerhet.
Saknar TPM 1.2 och fTPM medan övriga i familjen har fTPM.
Så jag funderar nu kring lämpliga installationsmetoder och deras respektive fördelar/nackdelar.
1. Skapa modifierade iso-filer genom Rufus. Nödvändigt för mig, vad jag förstår. För övriga i familjen ska jag alltså helst inte bocka ur TPM och Secure Boot eftersom de har fTPM?
2. Köra en clean install för övriga i familjen där jag inte modifierar någonting.
3. Använda iso:n för W10, men typ ersätta sources/install.esd med motsvarande variant för W11. Inte säker på att om detta fungera för mig, men antar att övriga familjen kommer undan med det.
Sedan undrar jag om Rufus egna modifieringar eller registret är att föredra för ändringar för exvis TMP, Secure Boot, Microsoft-konto och BitLocker.
Tacksam för all hjälp att vandra rätt i denna konfigurationsdjungeln som jag vanligtvis aldrig rör mig i. Mest intresserad av om det finns några vinster att göra vad gäller automatiska uppdateringar, om jag exempelvis skulle begränsas mer vid en viss metod :)